Det känns konstigt i kroppen, en känsla jag inte är van att känna.

Jag sitter i uterummet, dörrarna är öppna och jag sitter med datorn i knät. Fåglarna flyger snabbt fram och tillbaka medans de kvittrat och ackompanjeras av mitt vindspel. jag sitter här och blir medveten om hur min kropp känns, mitt inre, mitt hjärta och mina tankar. Det är lugnt...jag är lugn. Inte rastlös, uppstressad, hjärtklappning, tusen tankar eller en otålighet. Inget av det. Det är lugnt på insidan och det känns ovant, skönt men ovant.

För mindre än ett år sedan fick jag veta att den händelse jag var med om som 4-5 åring gav mig PTSD . När jag fick det bekräftat tänkte jag inte så mycket på det utan mer att det var skönt att få höra det av en psykolog. Men så kom en känsla av att jag behövde läsa på mer om ptsd då jag kände att jag inte hade en aning om vad det betydde och vilka symtom det kunde ge. Så jag slog upp olika sidor, började läsa och det krävdes inte många rader fören jag förstod hur allt hänger i hop. Jag började förstå varför jag var livrädd för män, fyllegubbar, utklädda personer, tomten osv. Jag förstod nu varför jag kände mig otrygg, varför jag la mig under vardagsrums bordet och skakade som en hund.
Den händelsen triggade ptsd men många händelser som följde genom min uppväxt och vuxenlivet har fyllt på kannan så att stressen och paniken alltid funnits där.

PTSD

Det normala var att känna hjärtklappning, rädsla inför att göra människor besvikna och arga, känna mig stressad och jagad trots att jag inte behövde fly. En känsla av att vara annorlunda, känna mig rastlös, svårt att slå rot, känna mig missnöjd, lätt få ångest, ätstörningar och självförakt. 
Jag blev van att må så här och hanterade det genom att acceptera. Inte slås ned eller bli hindrad i livet utan att acceptera att jag var sånt här. Det var min lott i livet.

Största delen av mitt vuxna liv har jag mått bra, men jag har lätt för att stressa upp mig och känna den jagande känslan i kroppen.
När jag läste om ptsd hände något inom mig, jag såg sambandet och kände igen mitt mående med symtomen. Jag förstod att det här inte var jag, det är inte mitt normala. Det är symtom på att jag har gått igenom många trauman och det första väldigt tidigt i livet. De här känslorna är inte vem jag är och jag har kraften att ändra på det. Att hitta känslan och förståelsen av att jag inte mår/mått så här för att det är min lott i livet utanför att händelser skapat detta.
 

Ångest

Nu är det inte bara att jag läste om ptsd som gjort all skillnad. Jag har jobbar mycket med mitt undermedvetna, är noga med vad jag stoppar i mig för mat samt äter vitaminer och kosttillskott. Jag är bättre på att ta hand om mig själv och jag värderar mig själv och mitt välmående på ett annat sätt. 
Vissa saker brottas jag fortfarande med, men nu vet jag vem jag är och vad som är det normala. Det normala är det jag skapar och tillåter.

Carolina Zuber LifeCoach

Kommentera gärna:

Payson logo